..och det började med två olyckor på samma gång. Dubbel sorg. Samtidigt som man kan se det som delad sorg är halv sorg. Men, som om det inte vore nog. Igår kände jag mig starkast i världen och idag rasade allt igen. Den dubbla sorgen fördubblades. Det har dock inget att göra med det ni höll tummarna för idag, dom får ni gärna fortsätta hålla tills imorgon. Går inte det i lås nu vet jag inte mer. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar av. Just nu vet jag varken in eller ut. Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här tänker jag mest nu. Jag vet att jag skriver som i gåtor men så får det va nu. Jag har delat så mycket med er och får så mycket tillbaka så jag känner att jag vill fortsätta skriva av mig även om allt inte är i klartext. För det hjälper. Jag vill bara återigen tacka för era personliga ord, era mail, ni som åkt utomlands och varit bekymrade över att "missa" mitt bröllop och sen istället skålat för lilla mig över middagen i Barcelona. Ni är helt otroliga och det värmer något enormt ska ni veta. Samtidigt som olyckor sällan kommer ensamma så måste det ju någon gång vända. Men nu är det rätt tufft att gå i mina skor..